I kväll snurrar huvet. Ligger i sängen ensam. Och tänker på hur allt used to be. Jon bruka ligga här brevid mig. Och ALLTID kyssa/pussa mig go natt. Jag saknar honom så mycket. Så nu ligger jag är med gråten i halsen och lyssnar på begravningsmusiken. Inte det bästa att göra direkt. Men på nått vis så hjälper det.
Jag har haft träningar ikväll vilket alltid är roligt och gör att jag fokuserar på annat. Nästa helg åker jag till Vännäs för en 2 dagars kurs. Ska bli spännande.
Folk frågar mig ofta hur jag mår... Vilket alltid är en knivig fråga. Mår jag riktigt dåligt brukar jag ofta säga att jag mår sådär. Annars säger jag okej. Men det värsta jag vet är när folk ska försöka förklara för mig att en dag kommer jag komma över detta och må bättre ! Det är ju jätte lätt för dom att säga. Dom som redan levt sitt liv. Dom som redan hittat den rätta. Det är inte dom som ligger ensam om natten och gråter sig till sömns. Att i stället säga "vi tänker mycket/ofta på dig" DOM gillar jag och det är det enda nån kan säga som gör att jag mår lite bättre. (För stunden). Folk som tror dom vet vad jag går igenom har ingen aning. Om du som ung förlorat din bästa vän som du spenderat varje dag med. Nån du tänkt leva resten av ditt liv med. Nån som du kan offra allt i hela värden för och offra ditt eget liv för. Helt utan förvarning rycks bort från dig och du vet att du aldrig nånsin mer kommer se din älskade igen. Då förstår du. Om man kan dö av ett brustet hjärta är jag nog på go väg. Livet är sjukt jobbigt även om det kommer ljus glimtar här och där i mellan åt. Inget av allt det jag har är värd den smärta jag genom lider varje dag.
Don't ever wish u hade someone else's life. You never know what they are caring with them and what mountains they have to climb.
Make the best out of everything and make every day count. Lots of love xxx

Jag är ingen person som i vanliga fall bloggar. Men jag har väldigt mycket känslor i kroppen och tänkte använda denna blogg som en dagbok och ventilation. Så jag kommer skriva om mina toppar och mina dalar och allt där i mellan. Blir nog en del häst med. Med tanke på att det är mitt liv och den största terapeuten i mitt kaos.
Som ni alla vet så dog min man den 3/1-13 i en hjärtattack, i sitt hem, mitt framför mina ögon. Just nu är mitt stora vardagslyx "the bachelor" med Brad och Emely. Emely förlorade sin man på ett tragisk vis precis som jag. She found love again! Men är rädd och jag är med henne till 200% har man förlorat sitt livs kärlek en gång är det svårt om inte omöjligt att hitta det igen. Och man vågar inte ge någon sitt hjärta igen. Det är en hemsk känsla. I think this will be enough for the first time. Xoxo my friends. Stay safe.